Världens Tyngsta Kvinna Död

Egyptiskan Eman Abdel Amy, som jag tidigare skrivit om, dog igår, den 25 september, 37 år gammal. Hon genomgick flera operationer i Indien och ska ha minskat sina ursprungligen 500 kg till 200. Hon eftervårdades på ett sjukhus i Förenade Arabemiraten, där hon dog.

Hennes extrema kroppshydda ska enligt familjen bero på att hon hade elephantiasis, elefantsjuka, som får kroppen att svälla. Enligt läkare led hon av sköldkörtelproblem. Hur det än var med den saken, ska Eman Abdel Amy med sin halvtonstunga kropp ha varit världens tyngsta kvinna.

Läs också:

Världens Tyngsta Kvinna

 

Hepatit C i Egypten

Hepatit C är en virussjukdom som på sikt kan förstöra levern och ge skrumplever eller levercancer, förutom en massa andra symptom. Den orsakas av ett virus som framför allt överförs vid kontakt blod-till-blod. Sjukdomen förekommer mångenstädes men är mycket vanligare i Egypten än i något annat land. Det mest effektiva läkemedlet är det relativt  nya Sofosbuvir, men det kostar så mycket att det i stor utsträckning inte används. I Sverige beräknar man att en tremånadersbehandling kostar ca 360000 Kr. Inte ens där, med svensk sjukförsäkring, kan man ännu få Sofosbuvir i hela landet, i den fattiga världen är det helt orealistiskt.

I Egypten försöker man lansera en billigare behandling, och har även planer på en medicinsk turism, dvs att folk ska komma utifrån för att få en relativt billig och bra behandling mot hepatit C. Hur det ska gå återstår ännu att se. Som jag sagt många gånger förut, avståndet mellan ord och handling är mycket stort i Egypten - det byggs många luftslott.

Det finns inget vaccin mot hepatit C. Men varför får man sjukdomen?

Smittan överförs, såvitt man vet, huvudsakligen genom kontakt med blod. Ta inte emot  blodtransfusion eller transplantationsorgan i Egypten. Var försiktig med injektioner, nålen måste vara ny. Undvik att tatuera eller pierca dig.

Dålig steriliseringspraxis i sjukvården kan också vara en orsak. För att inte skada den (som man tycker) dyra utrustningen, använder man undermåliga steriliseringsprocedurer, vilket går ut över patienterna. Den dåliga hygienen är däremot inte unik för Egypten, så det förklarar inte varför Egypten har så oerhört mycket mer hepatit C än något annat land.

En förklaring kan vara att det hänger samman med ett försök till massbehandlingar mot schistosomiasis (bilharzia) som genomfördes med injektioner för några decennier sedan. Äldre egyptier bär i större grad på hepatit C än yngre. Det kan härröra från det faktum att samma injektionsnålar användes till många människor. Men det förklarar inte allt om den höga förekomsten av hepatit C. Man kan inte utesluta hittills okända smittvägar. Trots det, är risken att du som tillfällig besökare skulle drabbas av hepatit C oändligt liten - om du bara är försiktig med injektioner o.d. Det är samma försiktighetsåtgärder man alltid bör vidta och som skyddar mot många smittor.

Egyptierna fetast i världen

Jag har tidigare skrivit om att världens tyngsta kvinna är egyptiska, och jag har spekulerat över mat och fetma i Egypten, men nu har vi det svart på vitt: Egypten är det land i världen som har störst andel feta i den vuxna befolkningen. Det är i alla fall resultatet av en världsomspännande undersökning vars resultat publicerades i en artikel i The New England Journal of Medicine den 12 juni i år: Health Effects of Overweight and Obesity in 195 Countries over 25 Years. Av 195 länder, ligger Egypten alltså i topp med sina 35% feta i den vuxna befolkningen. Med fet avses någon med BMI (Body Mass Index) på 30 eller mer. Skulle man räkna in de som "bara" är överviktiga, vilket tekniskt sett är de med ett BMI på mellan 25 och 29, skulle procenttalet bli mycket större.

Fetma, och även en mindre övervikt, ökar risken för en rad sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och vissa former av cancer. Dessa sjukdomar har redan en hög frekvens i Egypten, men det lär bli värre om inget görs åt den mycket utbredda fetman. Det har den sensate tiden, inte minst då den ovan nämnda undersökningen kom, uppmärksammats av det officiella Egypten, men det kräver livsstilsförrändringar och förrändringar av det slaget kommer inte "uppifrån". Ingen ändrar mat och liknande fundamentala livsfaktorer på kommando, det händer inte förrän individerna känner inifrån att de verkligen vill ändra dem. Dvs, det krävs en inre motivation för ändra vanor, man måste verkligen tro att det förbättrar något för en själv - inte bara höra nån säga det, man måste känna det själv. Det är samma problem som ligger bakom t.ex. svårigheten att sluta röka. Allt hänger på den personliga och subjektiva känslan av motivation. Rökning är förresten ett annat stort hälsoproblem i Egypten. Större delen av den manliga befolkningen röker.

I Egypten finns det massor av kommandon ovanifrån, ibland till och med genom stiftad lag, som lämnas helt obeaktade av folkmajoriteten som fortsätter leva som de alltid gjort. Det är på gott och ont. Ibland är kommandona kloka, men ofta är de idiotiska. Men man kan inte, och ska inte kommendera eller lagstifta bort fetma eller rökning eller sjukdom, man kan och ska inte styra vad folk äter. Det kan bara ändras genom att individer och familjer börjar ta eget ansvar för sina liv och sin hälsa och känner att det är meningsfullt - att de verkligen vill ändra nåt. Förrändringar måste komma inifrån.

Religionen är ibland ett hinder för eget ansvar. Man förlitar sig så på Allah att man inte tar ansvar för sitt liv. Liv och död, sjukdom och hälsa, "det ligger ändå i Guds händer". Dessvärre bygger det på bristfälliga kunskaper om Islam. Det står i Koranen, Surah 13:11, att "... Surely Allah does not change the condition of a people until they change their own condition...", vilket i realiteten betyder att Allah hjälper inte den som inte hjälper sig själv. (Ska man kunna motivera massorna i Egypten, måste det baseras på Islam, till syvende och sist den enda auktoritet som oförbehållsamt accepteras.)

Det kan vara intressant att konstatera att de två länder som enligt undersökningen hade minst fetma, med bara 1% av befolkningen, var Vietnam och Bangladesh.

Världens Tyngsta Kvinna

Det påstås att 36-åriga egyptiskan Eman Abdel Aty, med sina 500kg är världens tyngsta kvinna. Hon har nyligen överflyttats till Indien för kirurgisk viktreducering. Hon vägrades visum tills en indisk läkare vädjat till utrikesministern att ge henne visum för kirurgisk behandling. Även flygbolagen har varit motspänstiga, hon är för tung att transportera. Men nu ska hon vara där.

Det rapporteras att Eman Abdel Amy slutade röra på sig vid 11 års ålder. Inför avresan till Indien måste hon lyftas ur sängen med lyftkran och man var tvungen att riva väggarna för att få ut henne.

Jag skrev nyligen om Egypten och fetma. Då kände jag inte till Eman Abdel Amy eller att världens tyngsta kvinna var egyptiska. Å andra sidan är hon ett särfall; fullt så feta, eller ens i närheten av ett halvt ton, är det inte många som är. Utan att känna till detaljer i det här fallet, tror jag ändå inte det är en fråga om vanlig övervikt, det är troligen sjukligt då man når såna nivåer.

Mat & Fetma i Egypten

Den genomsnittliga maten i Egypten är förfärlig. Dvs, det finns förutsättningar för god kost, men det genomsnittliga egyptiska kosthållet måste ses som ett stort kollektivt självmord. Maten består till huvudsak av kött, bröd, socker och en matolja så dålig att den måste betraktas som ett farligt gift. Köttet är dessutom nästan 50% fett, och de äter gärna de vita fettslamsorna. Det finns massor av frukt och grönsaker i Egypten, och det är billigt. Ändå äts det mycket marginellt, och grönsaker är för det mesta tillagade och helt genomdränkta med den skadliga matoljan. Och använder de inte matoljan, tar de "zebda" i stället. Det brukar översättas med "smör" och är en förfärlig fettkälla.

Fetma är utbredd i Egypten, inte minst bland kvinnor. För det stora flertalet verkar det inte vara nåt estetiskt problem. Skönhetsidealet dikterar i de breda folklagren, speciellt lägre medelklass och därunder, och det är den egyptiska majoriteten, att man ska vara fet. Det anses snarast vara ett skönhetsfel att vara smärt. Då tror de inte man äter tillräckligt. Och att äta mycket är viktigt i Egypten. De flesta äter kopiöst.

Om en man gifter sig och förblir smärt, klandras hustrun för att hon inte lagar bra mat. Om hustrun förblir smärt, klandras mannen att han inte försörjer henne bra om hon inte ens har tillräckligt med mat. De som faktiskt vill förbli smärta har att formligen kämpa mot det sociala trycket från släktingar och omgivning. Det är inte unikt för Egypten, tendensen finns i alla länder med utbredd fattigdom (där det är status att kunna äta mycket och vara fet) och det är nog inte så särskilt länge sen det var så i Sverige också. I sanningens namn måste man tillägga att det finns samhällsklasser även i Egypten som nåtts av hälsomedvetande och ett smärt skönhetsideal, men de tillhör minoriteten.

Fetma är ett världsomspännande problem, men Egypten är möjligen värre än många andra. Jag kom en gång att samtala med två turister som satt och pratade på en stenmur i Cairo. En var från Libyen och en från Sudan. Libyern var så oerhört intresserad av egyptiska kvinnor och betraktade dem ingående. Han sa att han aldrig sett så många feta kvinnor. De var så "kebiiiiira", stora, och så gjorde han en gest som en skrytande storfiskare med armarna för att visa omfånget. Så såg de definitivt inte ut i Libyen. Plötsligt utbrast han att han inte förstod hur de kunde ha sex, man "kunde ju inte nå in till nåt bland alla de fettvalkarna".

Men egentligen vet jag inte om Egypten är så mycket värre än Europa. Problemet är väl att ytterst få ser fetman som ett problem. De vill äta sig feta. Dessutom kan man lite tillspetsat säga att ingenting anses kunna ätas som inte dryper av fett och socker.

Motion är också något okänt för den egyptiska majoriteten. Det förekommer i urban överklass och övre medelklass, men annars tar de inte ett onödigt steg. Ska de några hundra meter, tar de bil, buss eller tuktuk, de går inte.