Featured Post

To Non-Swedish Blog Visitors

Visar inlägg med etikett Djur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Djur. Visa alla inlägg

tisdag 4 juni 2019

Smutsgam - Egyptian Vulture


Man kanske kan undra vad smutsgamen (Neophron percnopterus) har med Egypten att göra, men trots det på svenska nedlåtande namnet, har den stor kulturhistorisk betydelse. Arten finns i Medelhavsomtrådet och österut till Indien. Tyvärr har individantalet på några decennier minskat drastiskt; idag är smutsgamen akut utrotningshotad i hela sitt utbredningsområde.


Egyptian Vulture
Photo: Wildfaces/Pixabay (CC0/Public Domain)
 
 
På engelska kallas denna rovfågel "Egyptian vulture" och ibland Pharaoh's chicken. Den anses tillhöra den äldsta grenen i gamarnas evolution.

Namnet Neophron, kommer från grekisk mytologi och det finns en makaber historia om detta.

Aegypios, Neophrons vän, hade en kärlekshistoria med Timandra, Neophrons mor. Neophron var upprörd över detta förhållande och ville hämnas. Han, i sin tur, lyckades förleda Aegypios mor, Bulis, och få henne att gå in i det mörka rum där Timandra och Aegypios snart skulle mötas. Därefter fördröjde han sin mors inträde i rummet samtidigt som han fick Aegypios att gå in och, av misstag, ha sex med sin egen mor. När Bulis, Aegypios mor, upptäckte detta, stack hon ut sin sons ögon och begick därefter självmord.

Aegypios bad Zeus om hämnd, varpå Zeus förvandlade Aegypios och Nephron till gamar.


Egyptian Vulture
Photo: fda54/Pixabay (CC0/Public Domain)


Den andra delen av namnet Neophron percnopterus, betyder "svartvingad". Benämningen kommer från Linné, som 1758 (i tionde upplagan av Systema Naturae), gav fågeln det systematiska namnet Vultur percnopterus.
 
Att kalla smutsgamen "svartvingad" låter överdrivet - men trots att en vuxen fågel är huvudsakligen vit, har den svarta fjädrar på vingarna.

I det gamla Egypten var gamen en kunglig symbol, helgad åt Isis, och Faraonisk lag beskyddade den. På den tiden lär den ha varit en vanlig syn på gatorna i städer.


Från ett tempel i Kom Ombo
Photo: LorettaLynn/Pixabay (CC0/Public Domain)


Gamen associerades också med gudinnorna Mut och Nekhbet, och den finns också som hieroglyfiskt tecken. Uniliteralt står det för det glottala ljudet /ɑː/.

I Biblen omnämns smutsgamen under sitt hebreiska namn, racham, eller rachamah. På arabiska kallas den al-rakhmat al-misriyya.


torsdag 14 september 2017

En Liten Kattbetraktelse


Den här krabaten bor i vårt trapphus i Cairo. Vi brukar inte släppa in den i lägenheten, en del katter bär på ett virus som i vissa fall kan vara farligt. Men vi ger den mat ibland och, kattälskare som jag är, kan jag inte låta bli att prata med den då jag passerar. Den gör dessutom nytta genom att den håller råttorna borta. Jag tror inte att den skulle jaga och äta råttorna här, därtill är den alltför liten och råttorna alltför stora, men det kommer helt enkelt inga råttor där det bor en katt.
 

Egypten. Katter. Kattens Ursprung.


Jag har säkert tagit ett hundratal foton av den här katten, även om ljuset alltid är dåligt i det dunkla trapphuset. En del av ljuset här har jag lagt till genom efterbearbetning av bilden och det sker alltid på bekostnad av skärpan.

Dessutom är bakgrunden både rörig och i samma färgskala som katten, så kontrasten blir dålig. Inte blir det bättre av att någon har spillt grå färg på kattens ”eget” trappsteg. Den bor faktiskt på just det steget och vistas en stor del av sin tid där.

Katters teckning är inte intressant ämne och frågan är om den här krabaten härstammar från fornegyptens katter. Vid första anblicken ser den inte ut att vara så olik en europeisk bondkatt, men man måste titta på detaljer i teckningen. Katters mönster är lika individuella som människans fingeravtryck.


Egypten. Katter. Kattens Ursprung.


Pälsen är lite ovanlig här, i och med att den är grå. Katterna i Cairo är i allmänhet brunaktiga, en bra kamouflagefärg i sand, men här finns inget brunt alls. Förutom ögonen, går den helt i svartvitt.

Som jag skrivit om i en tidgare artikel, är det möjligt att alla världens katter härstammar från Fornegypten, så frågan om enskilda katters härkomst är kanske meningslös. Men i så fall har det ju utvecklats olika ”linjer” genom att olika populationer har varit åtskilda under lång tid så att vissa genetiska drag har renodlats. På samma sätt som medveten avel, fast på naturens eget sätt – långsamt och inte så metodiskt och målinriktat. Mer en sorts överflödets ”trial-and-error” där det överlevnadsmässigt mest fördelaktiga fortlever.

Kanske står katterna i Egypten närmare ursprungskatten än andra. Å andra sidan har de ju också utvecklats genetiskt genom årtusendena så att olika genetiska drag har förstärkts eller försvagats sen det begav sig. De kan ha förändrats mycket även på plats i Egypten.


Egypten. Katter. Kattens Ursprung.

Jag skulle gärna se en vetenskaplig studie i stor skala jämföra genetiskt material från kattmumier med nutida egyptiska katter för att fastslå hur nära besläktade de kan vara. Det har i viss utsträckning gjorts DNA-analyser av katter från olika håll, och det visade på att strykarkatterna i Cairo har mest genetisk släktskap med europeiska katter. Men genetiska analyser är mer svårtolkade än de i allmänhet anses, och de som gjorts är för få för att dra säkra slutsatser. Mer forskning behövs. Kattens ursprung och tidiga spridningsvägar är fortfarande i stort sett höljda i dunkel.

fredag 30 september 2016

Dykning och hajrisk i Egypten?

Finns det hajar i havet runt Egypten?

Ja, i Röda Havet finns det hajar, och det händer då och då att någon badande eller dykande attackeras. Men det är relativt ovanligt.

Badande turister lär i nu dagarna ha lekt med en haj de hittat i havet nära Sharm el-Sheik. Det var ett ovanligt dumdristigt och farligt beteende, som lyckligtvis inte slutade illa.

Ska man bada eller dyka i vatten där det potentiellt finns hajar, måste man först se till att man förstår goda förhållningsregler och följa dem. Att uppträda provocerande kan vara livsfarligt.

Egypten bjuder mycket fina möjligheter till dykning och egyptiska myndigheter är mycket angelägna om turisters säkerhet. Förljaktligen finns det många säkerhetsregler. Se till att du känner till dem innan du planerar att dyka. De kan verka överdrivna, speciellt om du är en erfaren dykare och faktiskt förstår dig på hur man ska handskas med vatten och dess invånare. Men följ reglerna i alla fall.

CDWS (Chamber of Diving and Watersports) är den Egyptiska myndighet som har ansvar för dyksäkerhet och regler. Om du planerar att dyka i Egypten bör du först läsa igenom deras hemsida, som är relativt informativ.


tisdag 22 mars 2016

Skarabéer

Khepri, eller Khepera, var den uppåtstigande solens gudom i det gamla Egypten. Han var en aspekt av Ra, solguden.

Khepri framställdes som en skarabé eller en människa med skarabéhuvud. Han rullade solen över himlen och hade ansvar för att den föddes igen nästa dag. 

En riktig skarabé rullar en boll av dynga framför sig, i bollen har den sina ägg och de nya skarabéerna kommer ut ur bollen till synes fullt utvecklade. För en betraktare ser det ut som spontan skapelse.

Egyptierna såg skarabén som en symbol för solens gång, dess pånyttfödelse och död varje dag. Därför kom skarabén också att i mer allmän mening symbolisera skapelse och pånyttfödelse, även med betydelse i världens skapelse.

Skarabéer var viktiga amuletter i det gamla Egypten, och de symboliserade guden Khepri. De användes som smycken och sigill. Massor av skarabéer har blivit bevarade till våra dagar. Materialet är hållfast, även om färgerna ofta har förändrats.

De gamla Egyptierna lekte gärna med ord. Så även här. Det fornegyptiska namner på dyngbaggen, som är naturens skarabé, var "hrrp", som närmast betyder "bli till av sig själv". Vi talar alltså om självalstring. Detta liknar ordet "hpr", som betyder "att bli" eller "förändras". Senare förändrades ordet "hrrp" till "hpri", som är samma som Khepri, namnet på skaparguden.

Under Nya Riket och senare förekom så kallade hjärtskarabéer, som placerades över hjärtat på nymumifierade kroppar. Hjärtat skulle vägas mot "sanningens fjäder" (Ma'ats fjäder) vid den dom som alla döda genomgick för att avgöra om deras själ var värdig att inträda i livet efter döden. Hjärtat fick inte väga mer än fjädern.

fredag 11 mars 2016

Djur i Cairo - Hästar, Åsnor & Får

Förutom vilda katter och hundar, som jag tidigare skrivit om, finns det ganska mycket djur i Cairo. Djur i människans tjänst. De flesta människor tänker nog på kameler - eller rättare, dromedarer - i samband med ett ökenland som Egypten. Men även om kameler förekommer i Egypten, gör de det inte gärna i stadsmiljö. Däremot finns det massor av hästar och åsnor. Man ser dagligen hur de trängs med biltrafiken. De används som dragare.


Djur i Cairo. Egypten. Häst och vagn.
Häst i människans tjänst

Ibland får de en paus vid gatukanten, som den här åsnan jag stötte på en morgon på den stora trafikled som går utmed Nilens östra sida. Det är inte mycket trafik. Det beror på att det är mycket tidigt på morgonen. På eftermiddagen och kvällen är det mycket tät trafik här.


Djur i Cairo. Egypten. Åsna.


Djur i Cairo. Egypten. Åsna.


Det förekommer också stundtals får. Ibland i massor. De släpps ut att äta i högar med avfall och sopor, eller där det finns lite bete, som här i en park i Maadi. Till vänster skymtar också en åsna.


Djur i Cairo. Egypten. Får.


I anslutning till den stora helg som kallas Eid al-Adha, då det praktiseras djuroffer, i allmänhet bufflar eller får, drivs ibland hela hjordar av får genom centrala Cairo. De säljs innan helgen som offerfår.


Djur i Cairo. Egypten. Får. Sheep.

Tyvärr behandlas många av de här djuren, inte minst hästar och åsnor, ganska illa.

Läs också:

måndag 11 januari 2016

Ormrisken i Egypten

Det finns mycket ormar i Egypten, men man ser dem sällan. De är skygga och håller sig undan. Jag har varit överallt i landet och jag har bara sett vilda ormar två gånger. Och det var för att jag letade efter dem. För en turist vore det en sensation att se en orm. Ändå bör man kanske vara lite uppmärksam om man besöker den västra öknen, mot Libyen, eller Sinaihalvön. Där finns giftiga ormar, även om risken att möta nån är nästan obefintlig.

I det gamla Faraoniska Egypten fanns det uppenbarligen ormar överallt, inte bara i öknen. Det finns omvittnat att de fanns i hus, i spannmålslager, i odlingar... på alla upptänkliga platser.

En papyrustext som tjänade som manual för läkare beskriver mer än 35 ormarter och hur bett ska behandlas. Det skedde med olika animaliska, vegetabiliska eller mineraliska ämnen, samt med lämpliga magiska trollformler.

Mycket tyder på att det fanns fler ormar i det Gamla Egypten än det gör idag. Bland annat fanns Afrikansk klippyton under fördynastisk tid.

Hur många ormarter det finns i dagens Egypten är oklart. Olika källor ger olika antal; det rör sig emellertid om mellan 34 och 40. De flesta är ofarliga för människan, men det finns i alla fall två slags ormar man ska akta sig för. Det ena är 3 arter av huggorm, inte minst hornhuggormen [Cerastes cornutus och Cerastes cerastes] - och det andra är kobrorna, av vilka det också finns 3 arter, varav den mest kända är den Egyptiska kobran [Naja haje haje].

Enligt Shakespeare och, före honom, Velleius Paterculus (ca 19 f.Kr. - 31 e.Kr.), skulle ett bett från en aspishuggorm [engelska: asp] ha orsakat Cleopatras (VII) död. En annan tradition håller det för att ha varit en egyptisk kobra.

Aspishuggormar finns inte i Egypten, så det kan uteslutas. Ormen som dödade Cleopatra ska ha smugglats in i en korg. En kobra förefaller för stor för detta. Frågan om vilken ormart det rörde sig om får anses obesvarad och det kommer den sannolikt att förbli.

Läs också:

onsdag 11 november 2015

Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler


Det fanns en gång en stad i Egypten som kallades Crocodilopolis [skrivs ibland med "k", Krokodilopolis]. Det vill säga, grekerna kallade den för Crocodilopolis, som betyder krokodilstaden. Fornegyptierna själva kallade staden Shedet eller Shedyet. Ptolemaierna döpte senare om den till Arsinoë, efter Ptolemaios II Filadelfos hustru.  

Staden låg i Fayoum, en av de mest bördiga delarna av Egypten. Det var dock aldrig nån stor stad, trots att den under tolfte och trettonde dynastin var Egyptens huvudstad. Idag återstår ingenting mer än lite obetydliga ruinrester. Där ligger också Lake Moeris, som jag tidigare nämnde. Sjön har alltid varit central för det lokala livet.

Crocodilopolis var centrum för en krokodilkult, som, enligt legenden, ska ha startats av Farao Menes, mannen som enade Nedre och Övre Egypten. Han ska ha räddats till livet av en krokodil då han jagade i Fayoums träskmarker och blev attackerad av sina hundar.

Krokodilguden som dyrkades var Sobek. Han kom senare att associeras med Ra (som Sobek-Ra) och Horus, och ännu senare smälte han ihop med Amon. Sobek var Nilens gud. Han och krokodiler dyrkades i Crocodilopolis och på vissa andra platser. 

Sobek var också beskyddare av faraos armé. Krokodilen symboliserade makt och styrka.

I Crocodilopolis hade de en helig krokodil som kallades Petsuchos. Det betyder "Sobeks son". Den betraktades som en manifestation av Sobek. Petsuchos bodde i ett tempel, blev matad och fick bära guld och juveler - och han hade ett prästerskap som passade upp. Då Petsuchos dog, mumifierades han och gavs speciella begravningsceremonier. Sen ersattes han med en ny Petsuchos

I  Kom Ombo, en liten stad i Övre Egypten, norr om Aswan och på Nilens östra sida, fanns ytterligare ett centrum för Sobek- och krokodilkulten. Ett tempel där man höll krokodiler i anlagda bassänger. Döda krokodiler mumifierades och lades i sarkofager och fördes i procession till den sista vilan.

En annan intressant sida av Sobek är hans involvering i Osirismyten. Han ska ha hjälpt Horus att besegra Seth. Han ska också ha assisterat vid Horus födelse, och sen dessutom ha räddat Horus fyra söner i ett nät, då de kom från Nilens vatten i en lotusblomma. Men det är en historia för en annan gång.

Fayoum, den nutida staden, ligger på en del av ytan som Crocodilopolis en gång täckte. Eftersom Crocodilopolis grundades omkring 4000 f.Kr., är Fayoum, om man räknar det som ett fortlevande Crocodilopolis, Egyptens äldsta stad. På kartan skrivs det "Al Fayyūm".




Slutligen, låt oss se vad den gamle Herodotos säger om vad som hände om någon blev dödad av en krokodil i det gamla Egypten. Om det är sant eller inte är svårt att säga. Man får ofta ta Herodotos med en nypa salt.

"Whenever any one, either of the Egyptians themselves or of strangers, is found to have been carried off by a crocodile or brought to his death by the river itself, the people of any city by which he may have been cast up on land must embalm him and lay him out in the fairest way they can and bury him in a sacred burial-place, nor may any of his relations or friends besides touch him, but the priests of the Nile themselves handle the corpse and bury it as that of one who was something more than man."

Läs också:
Krokodiler i Nilen?
Krokodilen, symbol för Egypten?

måndag 9 november 2015

Krokodiler i Nilen?

Finns det krokodiler i Nilen?

Bakåt i tiden fanns det krokodiler i hela Nilen, till och med i kanaler och vattenansamlingar. De fanns också i en sjö, Lake Moeris, i Fayoum.

Gradvis har krokodilen pressats tillbaka och dess utbredningsområde har blivit allt mindre. Under 1950-talet skapades en slags jaktturism, där jägare från hela världen kom till Egypten för att skjuta krokodil. När man sen byggde Assuandammen på 1960-talet, stängde man i praktiken av Nilen norr om dammen för de resterande krokodilerna. I Egypten finner man nu krokodiler endast söder om Assuandammen - inte minst i Nassersjön, där det uppskattas att det finns ca. 70000 krokodiler. Men jag betvivlar siffran. Det är svårt att få se dem.

Norr om Assuan finns ett fåtal krokodiler fångna i nubiska byar. Turister får ibland mot en ersätting fotografera sig själva tillsammans med babykrokodiler Men det är en sorglig hantering där krokodilerna behandlas väldigt illa.


Nilkrokodil (Crocodylus niloticus). Nilen. Egypten.
Nilkrokodil (Crocodylus niloticus)
(Bilden är "in the Public Domain")


Nilkrokodilen [Crocodylus niloticus] är fullvuxen en imponerande varelse. Den kan bli 6 meter lång. Enstaka rapporter finns om upp till 10 meter långa individer, men jag tror det är en skröna. 6 meter är tillräckligt för att man ska känna sig liten. Inget djur går säkert för en sådan jägare, undantaget flodhästen.

Krokodiler fyller mig alltid med en viss vördnad. De är en av de äldsta arter som ännu fortlever. Krokodilen utvecklades innan dinosaurierna! Andra kommer och går, men krokodilen består. Den är perfekt anpassad för sin livsmiljö. Så perfekt att den inte har behövt utvecklas vidare och aldrig har varit hotad. Inte förrän nu, då människan med sin teknologi hotar allt liv på planeten. Detta är en djurarternas aristokrat.

Läs också: 
Krokodilen, symbol för Egypten?
Sobek, Crocodilopolis och Egyptens Heliga Krokodiler

lördag 24 oktober 2015

Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam


Vardagsegyptologen. Katter i Egypten.
Nutida egyptisk strykarkatt på hustak
i en by mycket nära Saqqarapyramiderna.


Domesticering av Katten


Det har ibland sagts att katten togs till Egypten från Persien ca 2000 f.Kr, eller från Nubien, men det finns mycket som talar emot det. Det ser snarare ut som om den katt vi kallar tamkatt utvecklades från vilda arter i Egypten och spreds över världen därifrån.

Att katten domesticerades i Egypten är de flesta överens om, och tiden brukar anges till omkring 2000 f.Kr. Men det finns bevis för att en katt delade gravkammare med en människa i Mostagedda, i Övre Egypten, så tidigt som för 6000 år sedan. Det tyder på att katter åtminstone varit väsentliga långt tidigare.

Man kan också fråga sig varför man domesticerade katten. Det vanliga svaret är att den höll efter råttor. Men det svaret, liksom föreställningen att katter tar råttor, är lite besynnerligt. Katter tar möss, men knappast stora råttor som befolkar spannmålslager.  Faktum är att hundar är bättre på att fånga råttor. De kan dessutom, till skillnad från katter, tränas till en speciell uppgift.

Låt oss gå ett steg längre och fråga oss om katten verkligen är domesticerad!

Jag skulle vilja påstå att trots domesticeringsförsök med många djurarter, har bara ett fåtal låtit sig domesticeras. Hunden, hästen, och några till. Det är djur som kan fostras att tjäna människan, mer eller mindre som slavar. Det är inte många arter, inte mer än högst ett tiotal - och katten är inte bland dem.

Därtill kommer ett litet antal arter som tolererar att leva tillsammans med människan, men inte som tjänare, utan på jämbördiga villkor. Bland dessa finner vi katten. Du kan aldrig kontrollera en katt, den gör som den själv vill. Vill du bli vän med den måste det vara på jämbördiga villkor. Och du kan aldrig träna en katt till ett arbete, därtill är den alldeles för oberoende. Visserligen finns det uppgifter från det Gamla Egypten om att katter användes för jakt, men jag ställer mig tvivlande till att det var "arbete utfört åt människan".

Sanningen är troligen att endast sociala djur kan domesticeras, därför att de underordnar sig en grupp eller en ledare. Solitära djur, vilket inkluderar alla kattdjur utom lejonet, underordnar sig inte.

Om vi antar att mina resonemang är riktiga, vilket inte nödvändigtvis är fallet, återkommer frågan i en annan form: Varför uppstod det en speciell relation mellan människor och katter - närmast en slags symbios baserad på ömsesidigt samtycke? Och varför tycks den ha uppstått i Egypten?

Fördelarna för katten är uppenbara. Den kan få skydd mot större rovdjur och den får lättare tillgång till föda (matrester). Att få skydd åt nyfödda ungar kan mycket väl ha varit orsaken till att katten flyttade in i människors hem.

Fördelarna för människan är svårare att se. Förvisso håller katten efter smågnagare och möjligtvis ormar. Det kan ha varit ett tillräckligt skäl att tillåta dess närvaro, inte minst om smågnagarna spred sjukdomar och ormarna var giftiga. Men frågan är om det är allt, eller om det finns nåt mer, eller nåt annat.

En aspekt är att katten alltid och överallt tycks ha tillskrivits magisk, ockult eller religiös betydelse. Katter har ansetts stå i förbindelse med högre makter, ibland onda, och ibland har katter ansetts ge tur eller otur. Svarta katter är speciellt ominösa.

I det gamla Egypten var katten helig. Att döda en katt, även av misstag, gav dödsstraff. Blev katten helig för att den levde bland människor, och var så nyttig för människor, eller kom den att leva bland människor för att den redan innan av någon anledning var helig? Det är den berömda paradoxen om vilket som var först, hönan eller ägget. Svaret lär vi aldrig få veta. Men de gamla egyptierna trodde att en katt i huset kunde bringa lycka och tur. Katter bar juveler och mumifierades ibland då de var döda. Familjen de levt hos rakade ögonbrynen och hade sorg tills brynen vuxit ut igen. Man kan ju undra om de verkligen gjorde allt det för ett djur som bara hölls för praktisk nytta.


Kattlika Gudomar i Det Gamla Egypten


Kattlika gudomar förekom tidigt i Egypten. Den äldsta vi känner till är den lejonhövdade Mafdet, "The Great Cat", som tidigast är känd från en bild från ca. 3100 f.Kr. Hon var en gudinna som skyddade mot skorpionsting och ormbett. Hon representerade också rättvisan och avrättningar. Hon avbildas oftast som en kvinna med lejonhuvud, eller huvud av något annat kattdjur, ibland med hårflätor av ormar som slutar i skorpionstjärtar. I Pyramidtexterna (från ca 2400-2300 f.Kr.) beskrivs det hur hon skyddar solguden Ra mot giftiga ormar.

Bastet (eller Bast), den mest kända egyptiska kattgudomen, var från början lejonhövdad. Också Wadjet, som annars oftast associeras med en kobra, avbildades ibland lejonhövdad. Så även Sekhmet. Bastet benämns ibland som "Lady of the East", där Sekhmet är "Lady of the West".

Lejonet var viktigt i egyptisk symbolik, en symbol för kunglighet och makt. I allra äldsta tider fanns det vilda lejon i Egypten. De försvann dock ganska tidigt och var sällsynta redan under äldsta faraonisk tid. 

Som kattgudom finns emellertid ingen mer välkänd än gudinnan Bastet (Bast), vars kult troligen kom att undantränga Mafdets. Med tiden kom Bastet att associeras snarare med "tamkatten" än med ett lejon. Hennes kult kulminerade då Shoshenq I (som regerade 945-924 f.Kr) lät utveckla den redan då gamla staden Bubastis till sin och sin dynastis huvudstad. Bubastis var ett viktigt centrum i Bastetkulten. Staden låg öster om Nildeltat.

Enligt Herodotos togs katter till Bubastis för mumifiering och begravning.

Man har funnit kattmumier på flera olika håll. I Saqqara fann man tusentals och i Beni Hassan, har det funnit så många att 19 ton mumifierade katter redan i slutet på 1800-talet skickades till England för att användas som gödsel.

Bastet var i början Nedre Egyptens krigsguddinna, senare eldens, katternas och hemmets gudom, och hon ansågs speciellt skydda mot smittsamma sjukdomar och onda andar.

Kattdyrkan förbjöds i lag av den Romerske Kejsaren år 390 e.Kr.


Katter i Dagens Egypten - Katten i Islam


I dagens Egypten dyrkas katten naturligtvis inte, men katter tolereras i de flesta fall, och enligt Islam är katten inte oren. Det berättas att Profeten Muhammed hade en favoritkatt som hette Muezza och att han vid ett tillfälle då hon sov på ärmen av de kläder han ville ha då han gick till bön, skar av ärmen så att han kunde ta kläderna utan att störa den sovande katten. Sen strök han katten tre gånger, vilket, enligt berättelsen, gav katten sju liv och förmågan att alltid landa på fötterna.

Profeten ska också ha druckit vatten ur samma kärl som katten och han genomförde sin tvagning före bönen i samma vatten som katten druckit från. Det är ett oerhört vittnesmål om hur han betraktade kattens renhet, även rituellt. 

En katt måste enligt Islam älskas och behandlas väl. Att skada en katt betraktas som synd.

Islam statuerar också att en katt inte får säljas för pengar eller mot varor; att kattens saliv är oskadlig såvitt man inte kan se orenheter i kattens mun; och att man får leva med en katt, förutsatt att man behandlar den väl.

Tyvärr är det inte så att alla dagens egyptier behandlar katter väl, fastän Islam sitter djupt i Egypten, även då det inte är omedelbart synligt. Det sitter djupare i folksjälen än det gör i vissa andra länder där det till det yttre verkar strängare. Men det har inte hindrat myndigheter från att bekämpa gatukatter som ohyra.

Läs också:
Egyptisk Mau & EMRO

lördag 10 oktober 2015

Egyptisk Mau & EMRO

Egyptisk Mau är en kattras, som ska ha uppkommit 1952 i Italien, när en rysk exilprinsessa såg den egyptiske ambassadörens katt och övertalade honom att skaffa henne ett antal katter från Egypten, med vilka hon påbörjade avel.

DNA-analyser antyder att kattrasen troligen har sitt ursprung huvudsakligen i Europa och Nordamerika, men den har säkert med Egypten att göra såtillvida att katterna kom från området runt Cairo innan de kom till Italien. Det är också en vanlig föreställning att rasen härstammar från det gamla Egyptens heliga katter. Vad som är sanning och myt här kan jag inte uttala mig om, även genetiska analyser kan vara svårtolkade. Men det är den enda naturligt prickiga kattrasen och den har skarabémärket i pannan, det ser ut som ett "M".

Katten var ett heligt djur i det gamla Egypten och det finns många kattmumier. Huruvida kattmumierna har genetisk släktskap med dagens egyptiska strykarkatter, som finns i massor, vet jag inte - men det är väl troligt, och det vore ett intressant ämne för ett forskningprojekt.

En privat organisation, EMRO (Egyptian Mau Rescue Organization) försöker rädda vad de uppfattar som maukatter i Egypten och delvis slussa in en del av dem i aveln av den formellt godkända kattrasen Egyptisk Mau. Katterna bekämpas som ohyra av de lokala myndigheterna.

De organiserar också vård åt sjuka katter och söker kattälskare världen runt som kan adoptera en katt. På det hela taget ett värdefullt ideellt arbete. Du kan läsa mer på EMROs website.

Namnet "mau" är härlett från det medelegyptiska ordet "mw", vilket betyder "katt".

Medelegyptiska är det språk som fanns i Egypten ungefär 2000-1300 f.Kr.

Läs också:
Katter i Egypten - Kattgudar i Fornegypten - Katten i Islam

tisdag 15 september 2015

Hundar i det gamla Egypten



Fornegyptiska Hundar


Faraohund är en hundras som har utvecklats på ett antal öar i Medelhavet, framför allt Malta och Sicilien. Det anses att den kom till öarna med Fenicierna och att de tagit den från Egypten. Att den ytterst skulle härstamma från Egypten grundas på att hundar med liknande utseende avbildats i Egyptiska gravar. Andra hundraser som möjligen kan härstamma från Fornegypten är vinthund, saluki och whippet.

De gamla egyptierna hade definitivt domesticerade hundar. Det finns belagt med skelettfynd från åtminstone 4000-4500 f.Kr. och avbildningar från predynastisk tid och framåt. Man kom också att mumifiera hundar och begrava med ägaren. Hundarna användes i jakt, som vakthundar samt i militära sammanhang.

På fornegyptiska språket hette hund iwiw, vilket förmodligen var ett försök att beskriva hundens skällande.

Den äldsta domesticerade hund vars namn är känt levde i Egypten nån gång mellan 2345 och 2280 f.Kr. och hette Abutiyu. Man tror det var en kunglig vakthund. Han fick en ceremoniell begravning i Giza, men namnet på den farao han tillhörde är okänt.

I Saqqara, sydväst om Cairo, har man funnit över 8 millioner hundmumier! Fyndet är fortfarande ofullständigt utforskat.


Whippet


Ursprunget a hundrasen whippet är lång ifrån klar. En historia säger att det är korsning mellan terrier och vinthund som gjorts i Storbritannien för ungefär 200 år sen för att få fram en bra kapplöpningshund. Det finns emellertid whippetliknande hundar avbildade på keramik från antikens Grekland. Baserat på detta faktum antyder C. H. Douglas Todd i en bok, "The Popular Whip­pet", en annan teori, att whippeten fanns, eller kan ha funnits, redan på Grekisk-Romersk tid. Jag tror det är möjligt att den fanns tidigare än så.  

I etymologiska sammanhang, brukar ordet "whippet" inte härledas särskilt långt. Ibland sägs det att det baseras på det engelska uttrycket "whip it". Å andra sidan är det också möjligt att "whippet" kan härledas från fornegyptiska Wepwawet (Upuaut), en hundgud, "Öppnaren av vägar". Men etymologi är en svår konst som sällan leder till mer än mer eller mindre plausibla gissningar, i alla fall då man kommer riktigt långt tillbaka i tiden.

Läs också:
Hundar i Cairo - Vilda & Tama
Anubis
Wepwawet & Khentymentiu
Sothis

måndag 14 september 2015

Hundar i Cairo - Vilda & Tama


Vilda Hundar


På natten regeras Cairos gator av strykarhundarna. De finns där på dagen också, det är omöjligt att inte se dem. Men de brukar hålla sig lugnare dagtid, ofta ligger de och slöar i skuggan nånstans. De finns överallt och deras antal lär kunna räknas i millioner. Det finns en liten rabiesrisk så man bör inte vara vårdslös, men de anfaller sällan människor - i allmänhet viker de undan om man kommer gående. De slåss emellertid sinsemellan, speciellt nattetid, och ljudet av deras slagsmål hörs ofta om nätterna. (Bilderna är från Maadi, en förstad till Cairo, och de är tagna under tidiga morgonpromenader. Runt 5-tiden.)


Hundar i Cairo: Strykarhund på en gata i Cairo.


Hundar i Cairo: Strykarhund på en gata i Cairo.


Hundar i Cairo: Strykarhund på en gata i Cairo.



Ofta slåss de på liv och död - och en del blir nog påkörda och dör trafikdöden. Sånt här kan man hitta på gatorna. De ligger ibland kvar tills de förintats.


Hundar i Cairo: Död hund på en gata i Cairo.


Hundar i Cairo: Död hund på en gata i Cairo.


Hundarna är av obestämd rasblandning, men uppvisar stor likhet med de schakaler som bebor ökenranden. Som den här. (Bilden tagen i öknen väster om Cairo.)


Hundar i Cairo liknar öknens schakaler.



Hundar som husdjur


Att ha hund som husdjur är sällsynt i Egypten, men det förekommer. Jag har sett ett par exempel.

Det är en vida spridd föreställning att hunden är ett orent djur. Det har att göra med Islam, eller kanske man ska säga att folk tror det har att göra med Islam. Uppfattningen har flera gånger utmanats av framstående Islamiska lärda, bland annat förre Stormuftin (2003-2013), Ali Gomaa. Han hävdade i Egyptisk TV att hundar inte är orena och att det inte är något fel att ha dem hemma eller inomhus. De skulle dock inte tillåtas att vara på den yta som används för bön.

Tidigare Storimamen vid al Azhar (1958-1963), Sheikh Mahmud Shaltut, hävdade också att hundar inte är rituellt orena - och förre Stormuftin (1996-2002), Sheikh Nasr Farid Wasil, sa samma sak.

För övrigt ska profeten Muhammed själv ska ha varit mycket snäll mot djur och bland annat tagit hand om hundvalpar.

tisdag 25 augusti 2015

Kräftor - ett misstag med konsekvenser

Kanske du har haft kräftskiva i augusti, och möjligen var kräftorna från Egypten? Men visste du att kräftor inte har funnits i Egypten längre än sen 1980-talet och att deras närvaro där är baserad på ett stort misstag? En räkodlare i el Qanater, en stad i guvernementet Qalyubia, norr om Cairo, råkade av misstag köpa kräftor istället för räkor från USA. När de kom var de inte vad han hade väntat sig, så han dumpade dem i Nilen. Där har de spritt sig, finns nu allmänt och orsakar många problem i Nilens ekosystem. 

Det finns emellertid en potentiellt god effekt av kräftspridningen. I Nilen lever en farlig parasitmask: bilharzia eller schistosoma, som orsakar sjukdomen Schistosomiasis, ett stort problem i Egypten. Kräftor tycks äta upp de sniglar som tjänar som värddjur för Schistosoma. Det har gjorts flera vetenskapliga studier om detta. Resultaten är lovande.

Kräftor som mat har väl inte slagit igenom i Egypten. Många människor vet inte vad det är eller ser på det med misstänksamhet, och kräftor har ingen plats i det traditionella köket. De kunde emellertid utgöra en billig och rik proteinkälla. Om de nu inte bär på för mycket skadliga bakterier, som en studie antyder. 46.67% skulle vara otjänliga som människoföda!

Det påstås om kräftorna att alla absorberade föroreningar avlagras i skalet (som ömsas flera gånger om året), därför skulle köttet vara mycket rent. Man hävdar till och med från vissa hålla att kräftorna renar Nilen och inte skapar röra i ekosystemet.

Sista ordet är säkert inte sagt om Egyptens kräftor ännu, men deras introduktion var ett misstag med stora konsekvenser (om de är övervägande goda eller dåliga ska jag låta vara osagt). Det kanske kan vara roligt att veta det då du sitter i Sverige och smörjer kråset med egyptiska kräftor.