Featured Post

To Non-Swedish Blog Visitors

måndag 19 december 2016

Mat & Fetma i Egypten

Den genomsnittliga maten i Egypten är förfärlig. Dvs, det finns förutsättningar för god kost, men det genomsnittliga egyptiska kosthållet måste ses som ett stort kollektivt självmord. Maten består till huvudsak av kött, bröd, socker och en matolja så dålig att den måste betraktas som ett farligt gift. Köttet är dessutom nästan 50% fett, och de äter gärna de vita fettslamsorna. Det finns massor av frukt och grönsaker i Egypten, och det är billigt. Ändå äts det mycket marginellt, och grönsaker är för det mesta tillagade och helt genomdränkta med den skadliga matoljan. Och använder de inte matoljan, tar de "zebda" i stället. Det brukar översättas med "smör" och är en förfärlig fettkälla.

Fetma är utbredd i Egypten, inte minst bland kvinnor. För det stora flertalet verkar det inte vara nåt estetiskt problem. Skönhetsidealet dikterar i de breda folklagren, speciellt lägre medelklass och därunder, och det är den egyptiska majoriteten, att man ska vara fet. Det anses snarast vara ett skönhetsfel att vara smärt. Då tror de inte man äter tillräckligt. Och att äta mycket är viktigt i Egypten. De flesta äter kopiöst.

Om en man gifter sig och förblir smärt, klandras hustrun för att hon inte lagar bra mat. Om hustrun förblir smärt, klandras mannen att han inte försörjer henne bra om hon inte ens har tillräckligt med mat. De som faktiskt vill förbli smärta har att formligen kämpa mot det sociala trycket från släktingar och omgivning. Det är inte unikt för Egypten, tendensen finns i alla länder med utbredd fattigdom (där det är status att kunna äta mycket och vara fet) och det är nog inte så särskilt länge sen det var så i Sverige också. I sanningens namn måste man tillägga att det finns samhällsklasser även i Egypten som nåtts av hälsomedvetande och ett smärt skönhetsideal, men de tillhör minoriteten.

Fetma är ett världsomspännande problem, men Egypten är möjligen värre än många andra. Jag kom en gång att samtala med två turister som satt och pratade på en stenmur i Cairo. En var från Libyen och en från Sudan. Libyern var så oerhört intresserad av egyptiska kvinnor och betraktade dem ingående. Han sa att han aldrig sett så många feta kvinnor. De var så "kebiiiiira", stora, och så gjorde han en gest som en skrytande storfiskare med armarna för att visa omfånget. Så såg de definitivt inte ut i Libyen. Plötsligt utbrast han att han inte förstod hur de kunde ha sex, man "kunde ju inte nå in till nåt bland alla de fettvalkarna".

Men egentligen vet jag inte om Egypten är så mycket värre än Europa. Problemet är väl att ytterst få ser fetman som ett problem. De vill äta sig feta. Dessutom kan man lite tillspetsat säga att ingenting anses kunna ätas som inte dryper av fett och socker.

Motion är också något okänt för den egyptiska majoriteten. Det förekommer i urban överklass och övre medelklass, men annars tar de inte ett onödigt steg. Ska de några hundra meter, tar de bil, buss eller tuktuk, de går inte.


onsdag 14 december 2016

Slöja - Hijab & Niqab

De flesta kvinnor i Egypten är beslöjade enligt muslimsk sed. Det finns dock en ganska stor minoritet, framför allt i större städer, som går barhuvade med håret fritt. Många av dem är kristna, men också sekulerade skikt av överklassen eller övre medelklassen. Det är så pass vanligt att det inte väcker uppseende. Och andra sidan sägs det att mer än 80% beslöjar sig, och det stämmer relativt bra med det intryck man får från folklivet.

På den mer konservativa landsbyggden ser man dock sällan barhuvade kvinnor, och de man ser är i regel kristna, inte muslimer

Gissningsvis en ungefär lika stor (eller kanske något större) andel som de barhuvade utgörs av dem som bär niqab, vilket betyder att de döljer hela ansiktet utom ögonen.

Den stora, majoriteten täcker alltså huvudet och håret, men ansiktet är fritt. Det bär hijab [حجاَب], i motsats till niqab [نقاَب], som alltså täcker ansiktet.

Ordet "hijab" uttalas "higab" i Egypten. Bokstaven ج uttalas i allmänhet som "g" på egyptisk arabiska men som "j" på standardarabiska (engelskt "j", alltså närmast "dj"). Det finns massor av exempel på såna ord. Hijab-higab (huvudscarf), jibna-gibna (ost), hajj-hagg (pilgrimsresa till bl.a. Mecka), osv.


fredag 9 december 2016

Svenska ord härledda från Fornegyptiska

Finns det några ord i svenska som kan härledas från fornegyptiska, ett av världens äldsta språk?

Hur förvånande det än kan låta, är svaret ja, även om all etymologi är något av spekulation då man kommer mycket långt tillbaka i tiden. Några exempel är arm, endiv, bark, natron, ammoniak och aura. Troligen även nebulosa, och kanske hundrasen whippet.

Även om det inte är vad de flesta etymologiska ordböcker säger, kommer nebulosa sannolikt från fornegyptiska "neb", vilket var den spiraliserande kraften i universum.

Whippet kommer möjligen från fornegyptiska guden "Upaut", vilket jag har skrivit om tidigare.

I det sammanhanget kan jag inte låta bli att nämna det vanliga engelska ordet "satisfy", som kan härledas från den fornegyptiska gudinnan "Satis", vilket var en översvämningsgudinna och betyder "nog" eller "tillräckligt". Andra exempel på engelska ord som kan härledas från fornegyptiska är "ivory" och "ebony".


söndag 4 december 2016

Egyptiskt Mobilnummer

Om du som egyptenbesökare vill ha ett egyptiskt mobilnummer, kan du använda kontantkort. Det finns tre operatörer; Mobinil, Etisalat och Vodaphone. Att köpa ett SIM-kort är inte helt enkelt. Man måste legitimera sig och de säljer inte SIM-kort till utlänningar om man inte går till speciella Mobinil-, Etisalat- eller Vodaphone-affärer.

Det är enklare att en egyptier köper det åt dig. Om du känner nån i lokalbefolkningen är det naturligtvis bäst. Annars kan du alltid få nån turistjägare att göra det åt dig. Men då får du betala honom nåt för det. De brukar också kunna göra det i telefonaffärer.

Innan ett SIM-kort kan användas, måste det aktiveras med ett telefontsamtal till operatören, och det man får är instruktioner på arabiska. Även då behövs det hjälp av en egyptier om du inte kan arabiska själv.

Efter att ett SIM-kort använts ett tag ringer de från operatören och begär personuppgifter: namn, adress, ID-kortsnummer, osv. Då behöver du defintivt hjälp av en egyptier. Det händer däremot inte att de kräver detta förrän efter flera veckor, ibland månader. Om du använder kortet bara under ett kort eller måttligt långt besök behöver du inte bekymra dig om det steget.

Pengar att ladda kontantkortet med kan köpas i olika valörer i kiosker och mataffärer och på flera andra ställen. Det är mycket lätt och lättillgängligt - och samtalskostnaden i Egypten är relativt låg.